Min arbetsplats

Fredrik Kärrholm

Viktigt meddelande till allmänheten

Så här ligget det till. Fram till pension kommer blogginlägg fortsatt att bara skrivas högst sporadiskt – som en mental pysventil när twittrandet och det betalda artikelskrivandet blir otillräckligt.

Alltså, ni (få) ständigt återkommande och trogna besökare: Get with the times, spara er tid och skaffa Twitter. Där skrivs mer intressant överhuvudtaget, och jag länkar alltid till mina geniala tankar så fort de dyker upp i bloggformat.

Un monde à explorer.

Den perfekta ursäkten

Naomi Klein i den socialdemokratiska idétidskriften Tvärdrag:

Den privata sektorn är illa rustad att axla detta samhällsansvar… Klimathotet påkallar utan tvekan statlig handlingskraft på alla nivåer… Modern klimatpolicy lyfter framgångsrikt fram flera av vänsterns hjärtefrågor; omfördelning av resurser, högre skatter, mer statlig inblandning, reglering. Andra uttrycker sig än mer ogenerat: För vänstern är klimatförändring den perfekta ursäkten till att göra allt som de alltid har velat.

(Via Dick Erixon.)

Postmodernismen

Claes Andersson från Chalmers har skrivit en för ovanlighetens skull läsvärd artikel på Newsmill, om genus och postmodernismen:

I mycket korta drag kan man säga att postmodern teori härstammar från kontinental filosofi. Viktiga komponenter är existentialism, psykoanalys och marxism även om dessa blandats på olika sätt i olika strömningar och med flera ytterligare komponenter. /…/ Man ser samhället i termer av en kamp mellan oförenliga intressen och man anser inte att strukturer kan reformeras utan att de måste brytas upp och bytas ut.

De postmoderna tankegångarna dominerar inte bara på de humanistiska institutionerna på landets universitet och högskolor. Dess uppbärare har även ett tolkningsföreträde i stora delar av den offentliga politiska debatten i Sverige. Något som är djupt destruktivt – inte bara i jämställdhetsfrågan.

Det finns flera engelska böcker på ämnet, men det skulle verkligen behövas en svensk redogörelse i bokform. Till dess, läs Anderssons artikel.

 

En liten påminnelse om trasiga fönster

Numera har jag den stora äran att med jämna mellanrum bli publicerad på ledarplats i moderata landsortstidningar. I dag skriver jag i Västerviks tidning om något särskilt viktigt, som fler än den småländska stadens lyckliga invånare borde läsa:

Om en professor som hette James Q. Wilson – och en teori med stor betydelse.

Det fruktansvärda rosa

Lego har frågat 3 500 flickor vad de vill ha. Sedan har de anpassat produkterna. Och detta gör nu diverse vänstertyckare väldigt upprörda, för flickor ville nämligen ha realism, gulliga hundar och ljusa färger.

Både DN Kultur och P1-morgon har med fasa beskrivit att i Legovärlden står män – håll i er nu – vid grillen! Därmed befäster Lego detta gigantiska samhällsproblem med grillande män.

Vad som dock inte nämns är att 70 procent av allt Lego i dag köps till eller av pojkar. Är det bättre att flickor inte leker med de pedagogiska plastbitarna överhuvudtaget, hellre än att de leker med rosa varianter?

Inte heller nämns det att, vid sidan av frisörsalong, veterinär och café, även finns uppfinnarverkstad, designföretag och bilverkstad. Något som knappast bidrar till att befästa könsroller, i den mån man nu tycker det är ett problem.

 

Världens största två procent

Sverige är världens sjunde största exportör av krigsmateriel och den allra största i förhållande till befolkningsmängden, skriver Dagens Nyheter, med en upprörd underton.

Vad som däremot inte nämns är att Sveriges vapenexport endast utgör två procent (!) av den totala vapenhandeln i världen, enligt forskningsinstitutet Sipri. Inte heller nämns det att Sverige har ett av världens strängaste regelverk för export av vapen.

Anser man vidare att Sverige bör ha en försvarsmakt, och att vi har rätt att  hävda vår självständighet mot främmande makt, bör man rimligen också anses att andra fria demokratier (som är de största importörerna) har rätt att köpa vapen för samma ändamål. Eventuell indignation bör således gälla vilka länder som vapen exporteras till, inte att de exporteras.

Very British

Veckans dummaste frågor

Socialisterna bakom Alliansfritt Sverige har skapat den ironiska kampanjen Bestycka Gotland, för att opinionsbilda för (egentligen emot) att upprätta en militärbrigad på ön och att Sverige ansluter till NATO. Kampanjen hyllas från vänsterhåll, som tycker den avslöjar absurda förslag, samtidigt som högersidan är helt oförstående inför ironi. Folkpartiet, som kampanjen syftar till att förlöjliga, har genom sin partisekreterare Nina Larsson förklarat att partiet kan vara villigt att stödja sidan.

Det är närmast komiskt hur stor skillnad det är på verklighetsuppfattningarna i svensk politik. Däremot är det oklart om man bör skratta eller gråta åt frågorna som ställs i Resumé till Folkpartiets Nina Larsson:

– Det finns exempelvis tendenser i Ryssland som inte går i en demokratisk riktning även om man kanske inte sitter med några planer just nu på att invadera Gotland, säger Nina Larsson.

Vi har inte haft krig i Sverige på flera hundra år?
– Nej, det stämmer att det är väldigt länge sedan vi hade krig i Sverige. Men det är inte så länge sedan Sverige var nära att hamna i krig. Det skedde under andra världskriget, säger Nina Larsson.

Kriget slutade 1945. Vi talar nära 70 år. Det är väl ändå ganska länge sedan?
– Det finns säkert människor som inte tycker att vi ska ha något försvar, men historien har visat att människosläktet har en tendens att göra om sina misstag, säger Nina Larsson.

Med ett offentligt politiskt samtal som detta är Ryssland inte vårt största hot.

Jerzy hjälper knappast Malmö

Jerzy Sarnecki, professor i kriminologi, skriver i dag i SvD att det kan förutses att brottsligheten blir hög i områden präglade av fattigdom och arbetslöshet. De relativt sämre möjligheterna att nå materiell och sociala framgång leder till frustration och fungerar som drivkraft för att begå brott. Det är helt riktigt, men resonemanget är ofullständigt.

Varför begår en ung människa brott, samtidigt som tio andra inte gör det, trots samma omständigheter? Det finns naturligtvis många faktorer, men jag är tämligen övertygad om att moral och attityder inte sällan är avgörande. Det förklarar även varför vissa människor som lever under gynnsamma omständigheter ändå begår brott.

Det krävs mer än polisens insatser för att reducera brottsligheten, är Jerzys huvudtes. Också det är helt riktigt, naturligtvis. Men några konkreta förslag bemödar sig inte professorn med att presentera.

Jerzy använder Chicago och det tidiga 1900-talet för att förklara brottslighetens orsaker. Samma stad och tidsperiod ger dock även kunskap i hur brottslighet kan bekämpas. Exempelvis:

  • Stör ut ledarskapet för kriminella organisationer. Al Capone dömdes för skattebrott till 11 års fängelse, utan möjlighet till kontakt med underhuggare. Ingen permission, inga besök, inga telefonsamtal. Jämför med Denho Acar som närmast obehindrat kunde styra sin verksamhet i Sverige från både fängelset.
  • Förhindra nyrekrytering genom att motarbeta dålig moral. J. Edgar Hoover reste till Hollywood för att fler filmer skulle förmedla goda värden och förebilder. Brottslingar hängdes av polisen ut i media som “public enemys” och förnedrades. I Sverige fick häromveckan Anna Odell skattepengar i form av filmstöd för att skildra “gruppdynamik och hierarkier”. I stället behövs kanske fler och tydligare budskap om rätt och fel – gott och ont – från både kultursektorn, skolan och polisen.

Dessa och andra lösningar behöver diskuteras. Fritidsgårdar i all ära. Gärna högre straff för vapenbrott. Men den offentliga debatten är alldeles för smal. Och Jerzy bidrar knappast till en breddning.

Myglet bakom kulisserna

När Mona Sahlin lagt fram sitt förslag satt de tysta en stund. Hon menade alltså allvar. Hon ville verkligen att de skulle ställa sina platser till förfogande. Hennes plats, deras platser, hela partistyrelsens.

Någon av dem hann tänka: Ingen kan ju beräkna konsekvenserna av ett sådant beslut!

Där och då, ute på den socialdemokratiska herrgården Bommersvik, måndagen den 8 november 2010, inleddes händelsekedjan som nu lett fram till Stefan Löfven.

Orden är Torbjörn Nilssons, som med två artiklar i Fokus skildrat vad som egentligen händer inom socialdemokratin. Missa varken En kung blir till från i fjol eller Regisserad reträtt från i går.

Initierat, välformulerat och jävligt underhållande.